Den lille utomjordingen

Jag skulle kunna skriva om Francesco Tottis lite buttra intervjuer sedan Roma samlades igen för nästa säsong (för revolutionen), det faktum att han ska ha tackat nej till att vara med på Thomas DiBendettos presskonferens eller att han blev väldigt arg på den nya ledningen när en 25-årig sjukgymnast inte fick följa med till ritiron i Brunico.

Sen börjar jag läsa Tonino Cagnuccis bok Francesco Totti, dai pollici al cuore, får en liten Tottiromantisk chock av den, och så ser jag såna här bilder från den första träningen på lägret idag, Francesco som ser ut att ha roligast av alla.

Jag tycker det är så fint – eftersom man tänker sig romare som extroverta och högljudda personer – att de två största kaptenenerna i Romas historia, Agostino Di Bartolomei och Fracesco Totti, är blyga.

Kaptenen har själv skrivit om i en av sina böcker att han var så blyg som barn att han hade svårt att få kontakt med andra i sin egen ålder, och om hur hans pappa Enzo brukade ta honom med sig på promenader, själv sätta sig och dricka kaffe nånstans och slänga in sin pojke bland de större killarna som spelade boll. Först ville ingen ha honom i sitt lag, till slut var det ”lillkillen eller bollen”, och de som vann lottningen valde alltid bollen över Totti. Sedan efter fem minuter ville de göra om lagen.

En person, Dario Castaldo, berättar väldigt fint i Tonino Cagnuccis bok om Totti som barn.

Francesco var verkligen blyg, ibland hade du intrycket av att om han hade kunnat så skulle han ha sjunkit ner i jorden. När han var liten hade jag svårt att komma ihåg hur hans röst lät för han pratade nästan aldrig. Jag kommer ihåg att han var spinkig och jätteblond, och att han var väldigt blyg. Så var det i bibelskolan också, som vi gick i tillsammans, men när han spelade fotboll var han Kungen.

Totti spelade alltid fotboll, före skolan, efter. En gång i Fortitudo gjorde de ett prov där de kickade bollen. Någon annan än Francesco vann.

Han brydde sig inte så mycket om det: han var kamraten som alla hade velat ha, han fick dig att inte känna av hans överlägsenhet, han skulle inte nödvändigtvis göra mål, han ägnade sig åt att få de andra att spela, han fick dig att känna att du spelade fotboll. Det var därför du spelade med honom. Han var verkligen från en annan planet.

Allt det bakom varje passning från Francesco Totti, världens bäste på att passa en boll.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

© Tonino Cagnucci & http://ilcalcioalcorso.org

Annunci

Informazioni su Tonino Cagnucci

Romanista. Papà di Lorenzo

Pubblicato il 16 luglio 2011, in Mondo con tag , , , , . Aggiungi il permalink ai segnalibri. Lascia un commento.

I commenti sono chiusi.

%d blogger hanno fatto clic su Mi Piace per questo: